Så i dag hade jag en jätterolig konfrontation med en kvinna i från myndigheterna... blir så less på att vara den som alltid tar ansvar, i bland hatar jag alla.

okej inte bara i bland, alltid.

om min mamma och pappa plus resten av min släkt dog skulle det inte röra mig ryggen, de har liksom resten av världen bara gett mig problem, den enda jag någonsin kommer att vara lojal mot är min bror.

Det finns ingen annan i hela världen som jag älskar på riktigt utom honom.

Jag säger att jag älskar folk. de tror jag bryr mig, de tror att jag menar vad jag säger.

jag är nämligen expert på att ljuga sedan barnsben, och inte de som man läser om som spinner på sina lögner så de blir för stora att de inte kan hantera dem, jag kan hantera mina lögner, eftersom min värld är byggd på dem. jag är lögnen.

om vi nu levde i en värld där godheten skulle segra, varför gjorde den aldrig det?

när jag var god brydde sig ingen - Nu när jag är ond undrar alla vem jag är...

jag, är inte snäll... på något sätt...

sitter nu allvarligt och funderar på om jag ska ta livet av en av mina kompisars ex-flickvänner, hon är som jag. ond. hon har inte fattat det än- hon är bara bitch-nivå än, den nivån passerade jag för flera år sedan...

hon tror att hon är smart och använder taktiken tyck-synd-om-mig-jag-har-blivigt-sårad, såååååå fel… såååå fel för hennes del, jag är ju som henne bara värre, jag kan se igenom en lögnare på två sekunder, jag är ju en själv, försök aldrig att ljug för en lögnerska, hon kan mer än vad du någonsin kommer att förstå...

men.

som sagt, jag har fortfarande min yta att stå kvar för och jag vill ju faktiskt inte att min vän ska få lida om jag är den som gör något mot henne, jag bryr mig fortfarande om min vän som är en av de svagaste och vänligaste män gud någonsin har skapat... ironin att han är vän med mig som är den mest elakaste kvinna som går i ett par skor är priceless antar jag... alla som är svaga och hamnar närmare mitt hjärta är de som jag vill skydda, ärligt talat, jag är uppfostrad för att ta ansvar för andra, sen att det slår tillbaka i ansiktet på min mor och far som aldrig såg hur de tog den oskyldiga rosen jag en gång var och uppfostrade mig till den hemskaste varelsen jag är i dag för deras eget behovs skull.

De, skulle aldrig ha satt sina behov framför mig och min bror, de kommer att få lida för att vara de usla och egocentriska föräldrar på ett eller annat sätt...