jag sitter på facebook. inte som vanligt, jag tittar på mina vänner, vad de gör och inte gör, vem som är taggad, eller annat tjafs som bara existerar där.

varför är det så svårt att älska någon?

det känns som att jag lika gärna kan ta livet av mig just nu, men jag vet fan inte om jag orkar, det är väl dumt antar jag, i stället för att ta livet av mig kan jag ju göra livet surt för andra genom att vara ledsen i deras närhet.

ha.

som om det skulle hända.

min yta dör aldrig, min yta ger aldrig upp, min yttre personlighet är lika lycklig om så hela jorden skulle gå under, det finns ingenting som kan sänka henne.

sen finns det mitt inre jag, de som gråter, skriker och snorar över minsta lilla, som tycker att livet är orättvist bara för att mina föräldrar har mer saker av min lillebror sen dagis än mig.

japp.

så patetisk är jag när det kommer till kritan.

mitt inre känns mer som ett djur än som en människa, de lever mer på instinkt och behov mer än hur den ytliga jag lever, eller jag vet inte om jag ska kalla de för att leva, att vara ett tomt skal suger alltid, oavsett vilken tidsålder man lever i.

jag skulle inte kalla det för ett nyck heller, jag har alltid varit såhär. pretty mutch.

eller iaf sen den dagen jag blev ungefär sex år gammal, då blev jag ett skal.

åh gud, jag önskar jag kunde beskriva hur det känns, på riktigt verkligen beskriva det.

i bland som man kan se i mina tidigare inlägg är jag endast uppfylld av hat, det fräter verkligen igenom varenda en av mina porer i kroppen och allt jag verkligen vill göra är att döda någon, fast helst hela världen.

sen kan det vara som i dag, jag är bara totalt genomsorgsen, då jag sitter med handen på nacken och gråter mig igenom vad som helst, en låt, en reklam, en känsla som jag sett någon gett på stan.

allt.

min absoluta favorit är dock de dagar då jag är tom eller skräckslagen.

vad jag är rädd för vet jag inte ens själv, det är som att en räddsla från en tid jag inte kommer i håg längre hemsöker mig åter och åter igen när jag har garden nere.

jag vet.

det låter som att jag bara är en människa med en jobbig depression på halsen, men jag har träffat massat men människor med just det, jag är inte så, jag kan le om jag behöver, jag sitter inte bara hemma i min morgonrock och funderar på om solen verkligen gick upp i dag, jag lever, jag är ute, jag är social jag lever.

men ändå.

är jag död.

jag beskrivs som en tjej med råden, eller som en bitch. och då menat jag inte tonåringsbitchar som viskar mellan korridorrena och tycker att de vet allt bara för att de förlorade oskulden när de var tolv.

min yta är perfekt i must say, folk ser upp till mig, människor vill vara med mig, jag är den som lätt kan smälta mig in en grupp oavsett vilka de är eller vad för samhällsgrupp där är ifrån.

min yta är len.

det är som en vaxdocka, om man skulle köra en stålrör  geonom mig, skulle jag le och fortsätta gå bara för att dra ut röret och kastade det åt sidan innan jag fortsatte att le för världen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

fick reda på en ska som irriterar mig ut av helvete just nu i helgen av en kompis.   det är egentligen inte så farligt men av någon anledning vill jag hitta honom och göra livet otroligt surt för den jäveln!   det är helt enkelt såhär. mhm....

neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej       jag hatar vissa människor, som vanligt, mer eller mindre, kan man komma undran med mord om man förklarar att man var jävligt sur på personen i fråga?     det tycker jag.   fa...

var ute i helgen. mhm. söp såklart. för det är väl det man ska göra när man är ute? inte? jag som trodd det. hittade världens mest nasty kille vilket jag lyckligtvst gillar när jag är ute, hey jag är inte ute efter ett förhållande när jag går...

men allvarligt, jag har ingenting viktigt att säga jag är bara allmänt hatiskt mot allt som rör sig,är det verkligen så roligt att läsa?   jag har typ en av världens störsa faderkomplex ever och är övertygad om att män inte kan älska okej kanske ...

hahaha ja. jag vet. jag uppdaterar sällan, jag skulle förelså att om man nu vill flja mitt hat så borde man kanske kolla varannan vecka för det dröjer ungefär så länge, i bland mer. men kära vänner/kamrater/medhatare så kan jag inte riktigt visa he...