jag drömde om min fader i dag.

det var nästan ett år sedan jag såg honom nu.

konstigt nog saknar jag honom fortfarande.

inte lika mkt som i början när jag kunde gråta över småsaker som ingen annan som inte är min sits skulle förstå men ändå, det känns tomt.

bara tomt på något sätt.

jag var fortfarande älskade i drömmen och en del av mig saknades inte längre....

jag vill bara säga det till alla killar som kanske har barn eller kommer att få det... överge aldrig era barn. tro mig, då är det bättre att aldrig skaffa några alls.

se på mig, jag är praktexempel på åt helvete det går.

jag kan inte älska män eller nästan någon annan.

jag är bara tomt.

helt jäkla tom.

sen är det inte bara min pappa som har gjort att jag är som jag är, min mamma har en stor del i det hela oxå.

visst är det typiskt att människor med problem skyller på sina föräldrar?

ja. det är det säkert.

men i mitt fall - jag kan inte prata för alla.

så är det verkligen så.

vi är alla en produkt av våra familjer, de starka kan ändra sig från sina föräldras bojor men der sker mer vart sällan än ofta.

jag tror inte jag klarar av att ändra mig, jag är dömd att gå stigen av de glömda barnen.

de få vänner som faktikst vet en liten(rxtremt liten bit) över vem jag är blir chockade och förundras alltid med tankfulla ögon varför jag inte ännu blivigt galen av allt?

ha ha

om de bara visste.

jag är redan galen.

där ingen kan se mig är jag galen, där skulle jag kunna göra saker som människor skulle få mardrömmar av...

så på det viset är det bra, att jag skriver, en del av min ilska och frustration får komma ut och kanske kommer jag inte att skada något ett tag till...

sen vill jag att ni ska veta, även om det bara är en människa som läser det här.

ondska finns. här bland er.

jag finns här.

jag är en vacker ung flicka som kommer överens med alla.

alla älskar mig -  jag älskar ingen.

akta er för mig. ondska kommer alltid med ett vänligt leende.

nu vet vi. nu vet jag.

jäkla svikare.

fan ta honom.

ett tag trodde jag att jag skulle bli tvungen att göra abort för att han ville och inte jag, jag trodde jag var med barn och hela köret. hur ska jag, som inte vill ha barn hantera det?

well, hell, jag kan iaf få barn, det är inte många som kan få det heller.

han fick aldrig reda på det eftersom jag inte var det lyckligtvis.

men om, hade jag verkligen kunnat göra det?

abort?

eller hade jag varit tvungen att stanna med en man som jag avskyr i varje fiber för att mitt barn skulle få det bättre än vad jag hade det?

värt att tänka på.

hur hammnade jag här`?

omg!

ja, jag är en människa som säger omg!

jag vill typ bara slita något/någon i stycken nu när min idiot till vän är villig att ta tillbaka den lilla-förtryckande-horan som han ex är.

eller de kanske ska pröva igen?

skjut mig!

maybe Ill haft to kill em all......

operation ta-tillbaka-mitt-ex-och-sedan-när-han-tror-det-är-bra-dumpa-honom-hårt går framåt... i går när vi var på samma fest var han på mig igen.. idiot rent ut sagt, men vad fan jag bryr mig inte, jag är ute efter hans huvud på ett fat och inget annat.

synd att killen jag egentligen siktade på var med någon göteborgshora hela kvällen som han antligen äääälllskar.(himmel med ögonen) kärlek är så jävla överskattat.

Så i dag hade jag en jätterolig konfrontation med en kvinna i från myndigheterna... blir så less på att vara den som alltid tar ansvar, i bland hatar jag alla.

okej inte bara i bland, alltid.

om min mamma och pappa plus resten av min släkt dog skulle det inte röra mig ryggen, de har liksom resten av världen bara gett mig problem, den enda jag någonsin kommer att vara lojal mot är min bror.

Det finns ingen annan i hela världen som jag älskar på riktigt utom honom.

Jag säger att jag älskar folk. de tror jag bryr mig, de tror att jag menar vad jag säger.

jag är nämligen expert på att ljuga sedan barnsben, och inte de som man läser om som spinner på sina lögner så de blir för stora att de inte kan hantera dem, jag kan hantera mina lögner, eftersom min värld är byggd på dem. jag är lögnen.

om vi nu levde i en värld där godheten skulle segra, varför gjorde den aldrig det?

när jag var god brydde sig ingen - Nu när jag är ond undrar alla vem jag är...

jag, är inte snäll... på något sätt...

sitter nu allvarligt och funderar på om jag ska ta livet av en av mina kompisars ex-flickvänner, hon är som jag. ond. hon har inte fattat det än- hon är bara bitch-nivå än, den nivån passerade jag för flera år sedan...

hon tror att hon är smart och använder taktiken tyck-synd-om-mig-jag-har-blivigt-sårad, såååååå fel… såååå fel för hennes del, jag är ju som henne bara värre, jag kan se igenom en lögnare på två sekunder, jag är ju en själv, försök aldrig att ljug för en lögnerska, hon kan mer än vad du någonsin kommer att förstå...

men.

som sagt, jag har fortfarande min yta att stå kvar för och jag vill ju faktiskt inte att min vän ska få lida om jag är den som gör något mot henne, jag bryr mig fortfarande om min vän som är en av de svagaste och vänligaste män gud någonsin har skapat... ironin att han är vän med mig som är den mest elakaste kvinna som går i ett par skor är priceless antar jag... alla som är svaga och hamnar närmare mitt hjärta är de som jag vill skydda, ärligt talat, jag är uppfostrad för att ta ansvar för andra, sen att det slår tillbaka i ansiktet på min mor och far som aldrig såg hur de tog den oskyldiga rosen jag en gång var och uppfostrade mig till den hemskaste varelsen jag är i dag för deras eget behovs skull.

De, skulle aldrig ha satt sina behov framför mig och min bror, de kommer att få lida för att vara de usla och egocentriska föräldrar på ett eller annat sätt...

njuter mer och mer av den här tiden då jag får gå in på den här bloggen efter att ha klarat av min riktiga där sidan som jag låter folk få se kommer fram... egentligen så består jag bara av ren ondska.

okej kanske inte ren, jag anser bara inte att jag någonsin kommer att vara den flicka som folk ser mig annars som.

såg att mitt ex varit inne på min bdb... det kännns bra.. han kan minsann få lida han med.. funderar allvarligt på om jag ska förföra honom och sedan dumpa honom så jävla hårt när han tror att det är okej mellan oss igen.....

hahaha!

kommer nog alltid att hata män, de ger mig ingen anledning att se den ljusa sidan, och jag är inte någon tokig feminist-känga som hatar män på det sättet.. jag hatar män för att de alltid har svikit mig när jag behövt dem som mest, är det inte deras skyldighet att vara våra stöttepelare när det är svårt? lika mkt som att vi ska vara deras?

så jag hatar inte bara män - jag vill se dem lida med- på samma sätt som jag lider/lidit under åren. varför ska de få komma undan?

en del av mig har inget problem med att göra det mitt inre önskar... bara det yttre som stoppar då det inte är tolerart i vårt samhälle att ta bort de som är svaga.... vi får se hur det går.. det är allt jag säger.....det är allt jag säger...

fy fan...

ska ärligt säga en sak nu.

jag är så sjukt trött på folk som klagar för småsaker i sina liv, allså det finns värre saker än att man inte kan köpa ett par skor eller att inte alla kom på din fest.

allvarligt människor.

ge er.

känns som att jag har passerat det steget med att bry mig om vad andra har för problem... so what? so fucking what?

jag bryr mig inte, jag bryr mig inte. jag bryr mig..... inte!

inte inte inte inte!

om livet bara handlar om att reta sig upp på småsaker kan vi lika gärna ta livet av oss allihopa och åtminstonde göra jorden en tjänt och rädda den från mänskligheten iaf.

jag hatar mänskligheten!

det är det.

jag bryr mig inte, jag vill bara hata.

hata känns bra.

hat känns bättre än kärlek.

jag hatar att blanda kärlek med sex till exempel, varför ska det vara så svårt för?

nej. jag vill inte prata med dig, det var en engångshändelse, lev med det.

idioter.

en dag, ska jag göra en basic instinct...

om någon skulle råka komma in på denna blogg och läsa vad jag skrivit tror denna människa säkerligen att jag är en galning som ska låsas in.

kanske.

saken är. jag är helt normal.

jag är den där normala tjejen som du ser i matvarubutiken,arbetet/skolan på krogen eller som går på stan. jag sitter inte hemma och offrar djur till djävulen eller liknande.

jag är som alla andra, helt enkelt svennson så det är äckligt.

känns väldigt befriande att kunna säga exat vad jag tycker på denna blogg då jag finner att på min riktiga blogg där jag har mitt namn och bild inte kan utrycka på riktigt vad jag känner, där skriver jag bara för att visa mina kompisar att jag har ett bra liv, att jag är normal.

för sanningen är.

jag blir äcklad av världen.

på riktigt.

jag önskar jag kunde få överleva ett krig eller liknande som slog ut resten av befolkningen med deras fulla ondska som blommstrar mer och mer för varje dag.

jag bryr mig inte om någon förutom min familj, om mina vänner dog skulle jag inte sörja dem, jag vet att det går att få nya.

i bland känner jag morbida saker och tankar som kommer upp... saker som man inte ska tänka.... det är så lockande att bara göra det.... som när jag var nära på att spetsa handen på min så kallade stycmoder med min gaffel när vi käkade... om jag inte hindrat mig sj i sista sekunden hade jag gjort det, rakt framför ögonen på min fader,min bror och min styvbror................

var inte rädda för mig, jag finns därute, jag kanske är din grannflicka? eller din elev? din sons flickvän? jag finns överallt.....