var nära på att börja bråka med en kille som tycker jättemkt om i dag, var så jäkla jobbigt att jag nästan började att gråta, varför hatar män mig för?

vad har jag gjort för fel egentligen? ska man inte vara lydig som de vill att man ska vara? eller?

jag vet inte längre, jag vill bara dö om jag förlorar honom iaf... så mkt vet jag.

ja. just det. jag hatar fortfarande min pappa.

önskar att det fanns ord för det hela, åtminstonde så att man kunde få känsla på det hela.

han är orsaken till mitt nedfall, den dagen jag dödar och sedan tar livet av mig kommer jag att skylla på honom i mina sista ord

jag lider... jag orkar inte vara så jäkla glad längre.

jag är den glada tjejen som aldrig gnäller eller säger till när någonting är dåligt för min egen del, jag är den som kastar mina planer åt sidan för att alla andra i min omgivning ska kunna få ha det bra.

offer. jag är inget offer.

hela mitt liv har jag varit ett offer, och för vilken anledning?

om någon bara visste hur svarta mina dagar kan vara... som att leva i en kolsäck.

det här är den sista gången jag blir övergiven. det här är den sista gågen jag blir övergiven. det här är den sista gången jag blir övergiven.

varför blir jag övergiven? varför?

lyssna till ljudet av sin egen andning, jag är precis som du. så varför blev jag övergiven och inte du?

jag är överdrivet avundjsuk på de som har det som inte jag har ständigt. jag lider av att jag vill ha det, jag vill ha det. jag vill ha det, JAG VILL HA DET!

GE DET TILL MIG!

men nej... det är kallt att växa upp i skuggan av andra barn som längtar efter honom, vill att han ska vara med dem ,vara deras stöd. men vad fick jag?

förut brukade jag önska att jag inte var född. nu är det han som kommer önska det en dag.

jag ska få honom att ångra sig för alla brunta löften, en dag så...

härrom veckan blev han försvarad av en fullständigt främmande kvinna, som inte visste vem han var, bara försvarade honom för att han hade charmat henne, precis som han gjorde med alla andra, vem såg hans riktiga natur förutom jag?

prova att få skulden för en famlijs sammanbrott när du är sex år gammal så får du se hur det är att vara mig, hur det är att få skulden för saker som du inte ens hade att göra med.

min famlij försköt mig, ville inte ha med mig att göra, jag var bara en förrädare i deras ögon. en förädarre som skulle förskjutas, vad säger man åt det när man är 6 år gammal?

för hemskt för att vara sant? wake up and smell the coffe. you dont know shit about anything.

det är därför jag skriver utan namn, inte för att jag tror kan vara uppriktigt intresserad av mina ord som är för hemska så att de sätter morgonkaffet i halsen.

jag hatar er alla för er trångsynhet, ni skulle alla stå på hans sida som alla andra, bara säga nej och vända mig ryggen.

jag förstår ändå varför ni väljer honom, för att även om jag har blvigt utkastad vill jag oxå ha honom i min närhet, även fast jag ska vara grundfelet till hans liv.

min pappa var 25 när jag föddes.