har till min glädje upptäckt att det finns fler som har samma syn på livet som mig, varför ska man vara så himla tillgiven hela tiden för?

nej, jag vägrar att vara det, enda gången jag kan vara det så är det för att jag vill ha något.

planen med att krossa min föredetta vän går framåt och bakåt, hon verkar lyckligare och jag vrider mina händer i förtvivlan och ilskan över detta. om jag fick som jag ville skulle hon ligga i fosterställning i ett vitt rum utan dörren.

men men, vi tar en ska i taget gott folk.

update.

jag har fått kontakt med killen jag vet hon gillar, han verkar inte vara så svår att få på fall och som en icke existerande gud som mitt vittne ska jag deklerara för hela världen när jag fått honom och gnuggat in det i hennes ansikte.

hahaha. jag vet, ondskefulla skratt känns klysigt, därför möter jag bara mina ögon i spegeln och ler lite i stället.

jakten har börjat.