okej, så här är det.

jag träffade en kille i fredags.

aha.

han var tydligt intresseard, jag kanske var måttligt intresseard av en förströelse, men. nu så vet jag inte om jag ärligt talat kan skillja på förälskele och åtrå, jag menar, vad är det som säger att jag verkligen vill något med honom? ingenting.

ändå så beter jag mig som om jag skulle vara det, ett skådespel såklart eftersom mina kompisar har börjat undra varför jag aldrig blir ihop med någon annan efter den långa tid av exil( iaf från förhållande ) efter att har blivigt mer eller mindre dumpad.

life is fun... life is.. a fucking bitch...

är jag kallhjärtad om jag låsas bli kär i honom bara för att slippa höra allt tjat?

hm. ja. of fucking course.

men, sån e jag. ha.

har fått ett mer sug efter att ta reda på hon med dikterna(min fd vän) och göra något mot henne... typ... ligga med kille hon är intresseard av, bara något så jag verkligen känner att hon får lida iaf.... hm ska fundera på det.....